Dhaka, Bangladesh 2008
Spontant känner jag mig negativ till denna typ av kampanjer, speciellt när flera stora tidningar, som skall föreställa vara konkurrenter, går tillsammans. Denna ryggmärgskänsla kommer troligen av att jag är kritisk till maktkoncentration och överdriven maktutövning. Och makt är precis vad man får mycket av när fyra stora tidningar går samman ("Vi tänker inte låta oss skrämmas" Verkligen?), då når man i princip hela befolkningen, eller lite elitistiskt, den del av befolkningen som räknas.
I just det här fallet är det svårt att hävda att det inte är för en god sak, Dawit Isaak borde enligt, troligen de allra flesta av oss, släppas fri. Samtidigt kan man hävda att ”mänskliga rättigheter” inte är något absolut, det är en uppfinning av västerlandet som vi (som vanligt) tvingat på resten av världen. Att tysta element som bidrar till instabilitet (t.ex. i form av kritik av de styrande) i samhället är något som många regimer har använt, eller använder, som metod. För mig personligen är väl detta alltid fel då den mäktigaste aktören så gott som alltid är staten. Men det går ju för den saken skull inte att förneka att det i många fall varit framgångsrikt (kuppen i Chile t.ex.).
Kan man köpa detta, om än rent filosofiskt, att det inte är säkert att det ens är absolut fel att Isaak är fängslad så blir det svårt att få det till absolut rätt att driva kampanjer för hans frisläppande. Tja, jag personligen tycker att han borde släppas fri, jag gillar regimkritik. Men eftersom det kan anses finnas en kontrovers tycker jag inte att media, om vi hävdar kravet på objektivitet, skall ta denna roll att förmedla åsikter.
Här tror jag att vår stadsminister om än inte så upplyftande kanske är ganska realistiskt. Sen har vi alla världens andra journalister, t.ex. de som är infödda Eritreaner och inte råkar vara Svenska medborgare. De Svenska medborgarna, dessa övermänniskor som skall ha speciell behandling och bara får röras med silkesvantar, om det så rör Tsunamikatastrofer, sjukdom, arbetslöshet eller att skriva artiklar i Eritreanska tidningar. Jomen ”tjena Svensson”, välkommen till verkligheten!
Sen att som vissa medier resonera kring Isaaks invandrarbakgrund och jämför med ”hon den där mördartanten” som fick komma hem från USA, som ju ser Svensk ut, känns för mig löjligt. Ca 99,85% av världens befolkning är fortfarande inte upphöjda till detta specialtillstånd som det tydligen skall innebära att vara Svensk. Vem skall bry sig om dem? Så länge vi inte bestämt oss för om vi skall vara lojala, inte lojala eller bara lojala när vi själva tjänar på det (västerlandets nuvarande politik när det rör handel och invandring) mot omvärlden blir allt annat löjligt. Media missar som vanligt poängen, det intressanta är inte om det är rätt att driva en kampanj för Isaak eller inte. Utan det intressanta är att varför gör vi det för just honom? För att han är Svensk? Av nationalistiska skäl således?
Damn, jag klarar inte uppgifter med så lösa tyglar. Jag får nog studera naturvetenskap igen istället, men Statsvetenskap var i och för sig intressant, men där hade man perspektiven, marxism, liberalism, realism, feminism sedan var det bara att skriva utifrån dessa. Detta är ju ren anarki, här kan man prova vad som helst och blanda hur som helst. Well, om jag återgår till kärnan, kampanjjournalism, helt utan tillämpningar (Isaak) som kan skicka mig på sidospår, så tycker jag…
…som jag antyder ovan att media skall eftersträva objektivitet, jag håller med denna artikel jag instämmer dock inte i “argumenterar för det till synes självklara”, det är just när något är ”till synes självklart” som man skall höja garden. Speciellt som journalist!
Uppgift slut!
Hittade något kul som jag dumpar här då jag har en så där 5000 bookmarks eller nått:
5 kommentarer:
Jag håller med dig om att kritiskt tänkande och faktagranskning är otroligt viktigt. Det är lätt att bli ett redskap som journalist. Dessutom tror jag inte att effekten per automatik blir att Dawitt friges, snarare riskerar kampanjen att få motsatt effekt. Däremot anser jag att ett syfte med journalistiken är att arbeta för demokrati och då ingår att försvara människors rätt till yttrandefrihet i Sverige – och på andra platser. Du har en poäng i att Dawitt försvaras för att han är svensk medborgare. Och visst borde liknande brott mot andra än svenska medborgare fokuseras mer. Problemet är väl närhetsprincipen – två personer som dödas framför dina ögon upplevs som värre än att höra talas om tusen döda långt bort.
Visst kan man ifrågasätta definitionen av och vad som skall inkluderas i de mänskliga rättigheterna, men om du tänker lite mer konkret på brotten mot det vi idag kallar mänskliga rättigheter kanske du inte behöver vara fullt så ifrågasättande. Det är som med närhetsprincipen. Det är lättare att tala abstrakt om något som inte berör dig personligt, men något annat när du ser eller själv upplever något.
En annan sak som jag reagerar emot är att du samtidigt som du verkar kritisk mot nationalism beskriver svenskar mycket generaliserande: ”Svenskar dessa övermänniskor”. Tänk ett varv till. Kan vara bra även om du återgår till naturvetenskapen.
Cecilia
”Svenskar dessa övermänniskor” Ah, är detta inte uppenbar ironi?
Jag menar mer att vi tycks tro att vi är världsbäst på allt, att våra
lagar och system är "de rätta" och de enda som KAN fungera.
Det som är vardag för massan ser vi som outhärdligt.
Mmm, många intressanta trådar. Inledningsvis blir jag fascinerad av din frustration inför de lösa tyglarna ,när det så här utifrån ser ut som att de verkligen inbjuder till många soännande idétrådar oh tankevolter ... Varför stängta in hjärnan i en naturvetenskaplig box;-)
En av de saker jag fastnar mest för i ditt inlägg är när du ställer dig frågan: Varför Dawit Isaak? Och kanske de viktigaste frågan: Varför inte någon annan person? Någon annan sak? Något annat land? Urvalet är självklart normativt och den lilla enkla frågan om vem det är mest synd om, skulle garanterat kunna skapa ett världskrig.
/Mia
fredrik!
för det första tycker jag att du hittat ett dåligt exempel i chilenska stadskuppen. chile är ett västerniserat land (bortsett någon region), och dess regeringar (både höger och vänster) under denna tid får sägas vara mycket inspirerade av "västerlandet". juridiska system, utbildning mm är i stort sätt kopiret av de europeiska, och därmed borde de mänskliga rätterna även vara giltiga i detta samhälle.
i ditt filosofiska resonemang kring dessa mänskliga rättigheter finns självklart en poäng. men i förlängningen fungerar det enbart som ett argument för att inte göra någonting. hitler hade kanske sina bra filosofiska argument för det vackra livsverk han åstadkom.
mvh,
moa
Moa
"Att tysta element som bidrar till instabilitet (t.ex. i form av kritik av de styrande)
i samhället är något som många regimer har använt, eller använder, som metod."
Det var på tal om detta som jag drog upp Chile, med facit i hand var ju kuppen en framgång
i det stora hela (dvs. att en kort period bryta mot demokrati/rättigheter tycks kunna skapa framgång).
Jag tycker inte heller det odemokratiska störtandet av Batista på Kuba måste vara absolut fel,
om man valt att snabbt införa demokrati. Personligen tycker jag dock att den var fel och att Allende
borde fått fortsätta sitt experiment. Men många yngre chilenare är ju positiva till kuppen om du pratar
med de i Chile och inte de vars föräldrar såg sig tvingade att fly.
Jag håller med dig om det du säger om filisofin. Jag har resonerat kring detta innan på bloggen:
http://tvafredrik.blogspot.com/2009/01/objektivitet-eller-varfor-jag-hatar-ung.html
"Om det inte går att göra en riktig analys av situationen och frågeställningen är pragmatikern
lika irrationell som de han/hon kallar irrationella då det han höjer till analys bara är en slags
handlingsförlamning utlöst av för många variabler."
"Så… kanske skall pragmatikern sträva efter ”absolut sanning”, men inte vara dum nog att tro att en sådan
alltid finns och i situationer där den inte finns SKALL HAN HANDLA/VÄLJA men med vetskapen att det kan
vara ”fel” val."
mvh Fredrik
Skicka en kommentar