...någon slags vänsterfeminist för en stund...

Stockholm, Sverige 2009

Internationella kvinnodagen, Stockholm, Sverige 2009.
"Vi protesterar mot hedersmord"
"Vi protesterar mot självbränningar"
"Vi protesterar mot tvångsäktenskap"
Wow, vi snackar seriöst kontroversiella frågor, jag känner verkligen min manliga dominans hotad! Världssamvete och religiös fundamentalism har kidnappat den Svenska kvinnorörelsen. Det började med p-piller, sexuell frihet, arbete och brända bh:s. Bh:n kom tillbaka, i en sportmodell som plattar till behagen när man tränar sig slank och fin för HONOM och så en push up modell när man skall vara sexig för HONOM. Arbete fick ni, men lönen blev lägre. Den sexuella friheten är en illusion p.g.a. sociala normer. Och p-piller har biverkningar. Men det har vi inte tid att prata om nu för vi är upptagna med frågorna ovan, vi är tillbaka på en nivå ungefär som något innan man slutat bränna häxor på medeltiden. Internationell solidaritet. Internationell solidaritet. Detta eviga problem, på nära nog alla områden.

Samtidigt roade sig den Svenska överklassen som vanligt på NK, Barbie fyller 50år i år och just precis denna dag kunde de blifvande små överklassflickorna träffa henne på NK. Så från Blondinbella till Amelia kan den rika västerländska kvinnan känna sig fri, fri att konsumera och ute på torget värnas det om de snart uppeldade kvinnorna i Afghanistan och så glömde vi alla där emellan.

Cool, nu har jag testat att vara någon slags vänsterfeminist för en stund, det funkade bra, argumenten(?) är ganska goda(?). Eller ja, reflektionen om "Internationell solidaritet" är överkurs. Det är ju själva kärnproblemet för vänstern. Vilka är "dom" och vilka är "vi"? Jag menar, "arbetare i alla (Västeuropeiska) länder förenen eder" - men inte ni i u-länderna för helvete! Ni har ju en månadslön som motsvarar vår fackavgift!